Det känns helt overkligt, men i dag ska jag ge en annan människa en ny start på livet, vad ska du?

Jag sitter och förbereder lite dokument innan jag ska ha en AuraTransformation™.

Mens jag letar i min laptop läser jag lite mejl, bland annat från en som också snart ska ta sin AuraTransformation™ hos mig. Jag blir helt varm här jag sitter, känner hur jag blir rörd och lycklig för att hen har tagit sitt beslut. Det är en blandat känsla av lättnad och sorg. Man vet ju så innerligt gott hur man kan känna långt in i själen hur viktigt det här steget var. Jag känner igen sorgen över allt man har jobbat, alla timmar man frågar sig själv, vad är det jag gör fel, relationen som dör och rinner som sand genom fingrarna. Och hur man bara känner sig maktlös när ens kärlek inte når fram och inte kan rädda inte ens för barnens skull….

Jag gjorde min AuraTransformation™ 3 månader efter jag lämnade min före detta sambo i Norge. Vi hade en lång och utmanande relation, först och främst för att i det momangen vi bestämde oss för att flytta i hop, blev jag sjuk.

I 2 år kämpade jag för att komma mig på benen, och under hela den här tiden blev jag och min lilla dotter alltmer isolerade från världen och från varandra. Min före detta gjorde allt i sin makt för att bevisa för mig hur trasig jag var. Jag som alltid har varit så nyfiken på mig själv, jobbade benhårt i terapi, gick kurser i mindfulness och utbildning i coachning och yoga, allt för att jag skulle bli en «fullvärdig människa» som han sa. I dag vet jag att det jag gick genom var min sista relation byggd på manipulation och psykopati.

I hela mitt liv har jag jobbat med mig själv, jag har tagit den ena fajten efter den andra, för varje gång jag vann visste jag att jag kunde överleva en kris till. Och det gjorde jag, jag triggades av att skala löken lag för lag. Jag kan med andra ord och handen på hjärtat säga att jag var lite beroende av «processen».

Därför när jag mötte en man som var lika nyfiken på mig som det jag själv var, blev jag riktigt triggad. Jag trodde den gången det var kärlek, och att hans fascination av mig och mina barn var ett uppriktigt tecken på kärlek. Den delen av mig som drivs av självutveckling och mental träning gick i gång på hans sätt att se världen och att ifrågasätta allt och alla. Det var som om en hunger vaknade, och han var den ända i välden som kunde släcka mitt begär. I dag tänker jag tillbaka och kan inte helt förstå vem den kvinnan var, under dom 10- 15 år som har gått från vi möttes till i dag, jag har ingen aning vad jag föll för. Allt han gjorde var att bygga luftslott, och han var en mästare på att överbevisa alla runt om kring sig om sin egen genialitet. Han hade ett sätt som jag inte ens i dag kan förstå,  men det jag förstår är att han hade min fulla uppmärksamhet och all makt i sin hand.

Han var ganska tydlig på att han så ett potential i mig, och att han investerade sin tid i just mig borde jag se som på som en «prov anställning», jag kände mig raskt tacksam för all värdefull tid han lade ner i mig.  Han uttryckte klart att det som gjorde att han spenderade sin tid på mig var att jag vågade låta mig dissekeras. Han byggde upp mitt ego med beundran för mitt mod till våga bryta mig själv ner i bitar. Och när jag var hoocked, fortsatte han bryta mig i mindre och mindre bitar och till slut var jag så liten att jag inte längre kunde se mig själv eller mina närmaste runt mig för annat än sjukdom och elände.

I flera år efter det som känns som ett liv i dimma, vaknade jag upp en dag och «såg». Då hade jag lagt ner allt i att bli frisk, jag hade gjort allt han bad om för att jag skulle bli lättare att leva med, jag hade jobbat med min skam, mitt beteende och humör, men problemen bara växte, jag blev inte snällare, eller mera lydig, jag blev bara mera jag.

Det skapade ett enormt kaos när mina terapeuter sa att det är inget fel med mig, det som var fel var min relation. Jag som hade jobbat som ett svin i 7 år för att bli en fullvärdig människa blev mer och mera ifrågasatt och dömd av min partner. Jag var psykopat, sociopat, oempatisk och aggressiv. Jag fick dagligen lektioner om att jag visade honom ingen medkänsla och att jag var en dålig mamma. Allt var fel hemma, jag var ett monster, men under alla sessioner och utbildningar jag tok fick jag höra att det är ju ingett fel på dig, varför ser du så ner på dig själv?

En dag, efter det som kändes som ett evigt projekt av letande, kände jag att jag hade vänt varenda sten, att jag verkligen hade gjort allt jag kunde, och med ett insåg jag till min största besvikelse att jag var inte den enda han körde runt med, men under sitt mikroskop var också min dotter.

Det var som att få en kall dusch, jag var i chock. Tänk att jag kunde ha varit så blind att i min kamp för att bevisa att jag var tillräckligt bra för min man hade jag inte sätt att han gjorde precis det samma med mitt barn…..

Dagen jag gick var min mormors födelsedag, den 8 maj och den norska frigörings dag. Det var inte planerad men, det var ingen återvända jag gick ur ockupationen till tross för tårar och hot.

Det gav en enorm frihetskänsla att ta steget ut, samtidig var jag livrädd för hur skulle jag klara mig ekonomisk. Men mitt barn som under alla år hade levd med en sjuk mamma och kämpat för att behålla sig själv ramlade i hop och kunde äntligen andas ut. Och med det bröts förtrollningen, vi 2 som levd så nära men inte fått vara nära fick starta på nytt.

Jag minns sommaren som om det var i går, hon var så arg, ville inte gå ut, kunde inte gå ut, kroppen bröt ner, hennes sorg, ilska och smärta över att inte kunde rädda mamma var över och gav sig uttryck i att hon bara ville isolera sig och oss från hela värden. Hon som hela tiden hade väntat på att jag en dag skulle vakna upp och gå ut ur min säng, kunde släppa taget och bara få vara ett barn,  blev snabbt en bestämd dam med mogna reflektioner. Många och långa samtal, hon och jag fick äntligen plats till att vara mor och barn.

Det var under den här sommaren jag insåg att jag skulle göra min sista resa och «process», jag beställde min AuraTransformation™.

Från dagen jag läste om det på nätet tills det ögonblicket jag klev ut av dörren hos min Auraförmedlare har jag inte ramlat ner i diket, jag har inte haft behov för att rannsaka mig själv, eller låta andra lägga mig under mikroskopet. Jag har inte tillåtit folk ta kraft eller göra sig stora på min bekostning. Visst har det varit försök på att sätta dit mig, men vet du vad, jag vaknade och sover inte längre.

Det känns som om jag har gått flera 1000 mil, jag har lämnat bakom mig tusentals av liv, trasiga, smutsiga och mörka liv.

Allt det här som jag trodde jag var, trasig, smutsig och mörk, det var en lögn, min livslögn, alla män och relationer i mitt liv var som en livboj av självbedrägeri, jag levde i en illusion om att det var något som var trasigt med mig, men det enda som var trasigt var mitt syn på mig själv och att jag trodde att jag inte förtjänade att vara fri!

Från jag bestämde mig för att nu ska jag vara fri, och från det ögonblick jag visste att AuraTransformation™ var min väg ut av mindervärdighets komplex och manipulation, var det som om jag klev ut från ett mörkt rum, eller ett skal, han satt fast i hela mig och nu vet jag att jag bar så mycket för honom att jag var ju inte mig själv i alla dom 8 långa år vi var ihop, 8 år, fattar du hur länge det är för ett barn?

8 år är en evighet, det är också ett hinduistiskt tecken för evighet!

I dag känns det som en evighet sen, och det känns helt overkligt i dag att jag var en annan än det jag är i dag. Jag kan liksom inte identifiera mig med varför jag skulle vara «hon». Det är ju det som är så underbart med en AuraTransformation™ man lämnar den delen som inte är ens äkta själv… och efter det kan man inte återvända, inte ens när andra försöker.

Så i dag när jag sitter här och förbereder mig till min nästa klient, kan jag inte annat än att undra lite över vilken säger det är den dagen du väljer att säga ja. Varje gång jag gör en AuraTransformation™  är det som ett rungande stort JA, till livet, till kärleken till ALLT!

För det är ju det som är så fantastiskt när du säger ja till ALLT så visar du att du förtjänar allt, inte lite i taget eller «om du är snäll så ska du få», men jo för sjutton ge mig allt NU!

Tänker lite över hur min egen resa har sätt ut och undras över så många som lever ett liv dom vill ta sig ut ur, eller som gör som du och jag, tar steget och tackar JA.

Det känns helt overkligt, men i dag ska jag ge en annan människa en ny start på livet, vad ska du?

cropped-10322752_10201536566966545_2088265769806982825_n

Reklamer

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær hvordan dine kommentardata behandles..